Det finns många sätt att bedöma
krogar. Ett av dem är att ta en titt i köket och varje år
rapporterar tidningar om hur det ser ut bakom kulisserna på flera av
våra kändaste krogar och det är inte alltid en rolig läsning.
Kloka krögare med gott samvete har insett att här gäller att öppna
dörren på vid gavel och låta gästerna ha insyn i vad som händer
i köket.
I Stockholm kan gästerna se maten
lagas på bland andra Rolfs Kök och Restaurang Rött. Ett västsvenskt exempel är
Johans Krog på Marstrand där förtjusta matgäster kan njuta av
kockarnas trollkonster inför öppen ridå. Även inredningsmässigt
är det öppna köket ett trevligt tillskott.
I Berlin har Industry Standard på
Sonnenallee i Neukölln tagit konceptet ett steg längre och låter
köket utgöra huvudparten av restaurangen. Faktiskt är det enda man
ser utifrån gatan köket och alla kockar som arbetar där. Även den
som inte hört talas om restaurangen blir ofta nyfiken och kliver
över tröskeln där härliga dofter möter.
På Industry Standard består menyn av
en mängd smårätter och tanken är att gästerna ska beställa in
ett ordentligt urval för att sedan pröva lite av allt. Och det rekommenderas
för matsedeln är lite av ett mysterium: ett exempel är
Geräucherter Ricotta, Kürbis, Haselnuss som jag beställde utan att
ha en aning om vad det skulle smaka och som visade sig vara en mycket välsmakande rätt. Blutkuchen, Spiegelei, Majoran som mitt sällskap valde var mindre svårt att föreställa sig och slank ner så
snabbt att jag inte hann förarga mig – blodpudding och alla dess
släktingar är i mina ögon en styggelse.
Det mesta jag ätit på Industry
Standard har sett konstigt ut men smakat förträffligt som det ju
borde göra med tanke på att flera av ägarna är också kändisar i
den berlinska krogvärlden. Vinlistan är också ett föredöme och
speciellt vill jag rekommendera Halleluja, en Syrah som var en fröjd
för gommen.
 |
| Vasco tar upp beställningar. |