Kurt
Tucholsky var en av tjugotalets allra flitigaste skribenter. Så
flitig att han använde sig av en mängd olika pseudonymer eftersom
några av de tidningar han skrev i – framför allt Die
Weltbühne –
annars skulle haft hans namn under skrattretande många artiklar.
Det
fanns knappt en genre Tucholsky inte medverkade i – åtminstone
under någon tid. Han skrev satirer, dikter, sånger och kupletter,
teater- och litteraturkritik, ledare och polemiserande artiklar.
Dikter och chansoner skrev han under pseudonymen Theobald Tiger, för
bokrecensionerna använde han Peter Panter och det politiska stod
Ignaz Wrobel för.
En annan pseudonym var Kaspar Hauser –
ett välkänt namn av skäl som inte har ett dugg med Tucholsky att
göra, men som var nog så passande när han filosoferade över
livets mening. Den märkliga och – trots allt – romantiska historien om Kaspar Hauser har lockat
åtskilliga författare och det finns tusentals texter om gåtan
Kaspar Hauser. Det finns också två filmer – Werner Herzogs är
oförglömlig – och en opera samt en svensk musikal som uruppfördes
på Malmö Musikteater 2001. Och så har Suzanne Vega skrivit en sång
om honom.
Åter till Kurt Tucholsky. De ovan
nämnda var långt ifrån alla pseudonymer han använde sig av, till
exempel dök namnet Old Shatterhand upp – ett namn jag senast såg
då jag läste min farfars gamla pojkböcker. Skrivna av Karl May
läses de fortfarande flitigt i Tyskland.
För den intresserade finns två kärleksromaner av Tucholsky på svenska: Gripsholms slott: en sommarsaga samt Rheinsberg: en bilderbok för förälskade.
 |
| Trevlig restaurang med namn som förpliktigar |