Under 1920-talet var Berlin Europas ledande filmmetropol och staden hade närmare 400 biografer. I dag är Kino Babylon den enda som återstår. Återstår gör också – restaurerad 1999 – Philips biograforgel, unik i sitt slag i Tyskland.
Kulturminnesmärkta Kino Babylon på Rosa Luxemburg Platz byggdes 1929, femton år efter närbelägna Volksbühne. Designer var den populäre arkitekten Hans Poelzig som 1919 hade designat Grosses Schauspielhaus för Max Reinhardt. Ungefär samtidigt med Kino Babylon åstadkom Poelzig även IG Farbens förvaltningsbyggnad i Frankfurt som finns kvar än idag och kallas Poelzig-Bau.
Babylon – Guds Port – var huvudstad i Babylonien och låg vid floden Eufrat i nuvarande Irak. Babylon nådde sin storhetstid under Hammurabi som även är berömd för sina lagar, bland andra den om Öga för öga, tand för tand.
Babylon i Bibeln är en metafor
för samhällets förfall; i Nya Testamentet kan man läsa om den
babyloniska skökan vilket förmodas avse Rom. Det var där
folket försökte resa Babels torn vilket var övermod och ogudaktighet
och straffades av Gud med att människorna började tala olika språk
och således inte kunde förstå varandra.
Ogudaktighet och förfall torde emellertid inte ha med namnet på biografen Babylon att göra. Troligare är att Babelsplatz som var ett tidigare namn på Rosa Luxemburg inspirerade.
 |
| Film ses bäst på bio |